JUSTIN BIEBER NOVELL

Det hade gått ungefär femton minuter när mamma äntligen var klar med min sminkning. Hon hade inte sminkat mig så mycket, men det kändes ändå som det gått en evighet innan jag var klar och fick se mig själv i spegeln.

När jag först visste att jag skulle gå på festen fick blev jag lite panikslagen när det kom till sminket och kläderna, dock var det sådant som min mamma var expert på. Som tur var.

’’Du är väldigt vacker älskling. Tänk alltid på att inte ta för mycket smink bara, då täcker du bara din vackra naturliga lyster’’ sa hon och höll en liten spegel framför mig.

Min spegelbild eller var det verkligen min? I vilket fall så var tjejen i spegeln vacker.

’’Tack mamma!’’  Jag gav henne en stor kram

’’Det var så lite så gumman, gå nu och ha så kul!’’

’’Jag ska’’

När jag sa de sista orden var jag redan på väg ner.

The girl in the mirror was beautiful

När jag kom fram till kafét stod Taylor redan där och vänta på mig.

’’Åh, du kom! Jag börja tro att du inte skulle dyka upp’’ sa Taylor så fort hon såg mig och gav mig en snabb kram.

’’Förlåt för att jag är sen’’

’’Äsch, det gör inget om vi kommer lite sent’’

Jag hade ingen som helst aning om vart vi skulle så det var bara att följa efter Taylor helt enkelt.

’’Så… Vad heter killen som håller i festen? Och blir det inte lite skumt om jag helt plötsligt dyker upp helt oinbjuden?’’

’’Han heter Chaz, riktigt schysst kille. Hans fester är alltid helgrymma och sluta inbilla dig saker nu va? Du är en av oss nu, det är inga som helst problem med att du kommer’’ Det sista sa hon med ett stort leende fast klistrat på sina läppar.

När vi kom till festen var det redan proppat med tonåringar.

De flesta kom och hälsade glatt på Taylor. De hälsade såklart på mig med men då lät det oftast likadant. Det var något i stil med ’’åh du måste vara ny, vad heter du?’’

Allt de ville var att hälsa på mig och vara trevliga, lära känna mig lite bättre och så. Men det hela blev så mycket jobbigare när jag var den nya tjejen. Jag ville vara jag, eller nej allt jag ville var att passa in.

Var jag än gick stod alla i grupperingar. Antingen pratade de eller så dansade de.

Det var jobbigt att vara den enda som inte kände någon. Eller jag kände ju Taylor men hon kände alla andra så det var inte riktigt samma sak.

”kom” sa Taylor snabbt och tog tag i min hand. Hon drog med mig till köket jag skulle precis fråga vad vi gjorde i köket då hon började blanda en drink av något slag.

Jag vände mig om och krockade in i en kille så hårt att han spillde ut halva sin drink. Jag tittade på honom och märkte då att han var ganska lång och mörkhårig.

’’Förlåt, jag är så ledsen’’

’’Ingen fara tjejen, mitt namn är Chaz och du heter?’’ han skrattade nu och sträckte fram sin hand

’’Carter’’ sa jag och skakade hans hand.

’’Ta något och dricka vettja!’’

’’åh, okej’’ sa jag och tittade förvirrat på bordet som var fyllt med en massa alkohol och dricka av olika slag.

’’Redan fixat’’ sa Taylor glatt och räckte mig sedan en röd plastmugg.

’’Vad är det för något?’’ frågade jag nyfiket och luktade på drycken, jag ångrade mig genast då stanken av stark alkohol slog mig.

’’Nej, tack… Finns det Coca cola?’’ sa jag med ett osäkert leende och kände mig ganska fånig.

’’Självklart, här har du’’ Hon log och gav mig en Coca cola burk.

”Tack”

Jag log stort och tog emot den.

Jag var väldigt tacksam över att Taylor inte behandlade mig som ’’den nya tjejen’’ utan som en vän hon känt länge.

’’Kom så dansar vi’’ hon drog iväg mig med ett ryck mot dansgolvet och det tog inte lång tid innan rytmen tog över min kropp och jag försvunnit in i dansens värld.

 Jag vet inte hur lång tid jag dansat för mig själv innan jag märkt att Taylor inte längre dansade och ingen annan heller för den delen. Jag märkte också att människor flockats kring mig och de stog alla och klappa händerna. Jag slutade genast dansa.

Detta var inte sant, andra dagen i min nya hemstad och jag hade redan gjort bort mig. Jag kände mig hur tårarna brände bakom ögonlocken och jag gjorde allt för att hålla de tillbaka.

Men det var en sak jag inte förstod, varför klappade alla? Varför hade de slutat dansat?

Sen slog det mig. De hade slutat dansa för att titta på hur jag gjorde bort mig. De klappade för att de tyckte det var kul.

Mina pinsamma danssteg skulle aldrig visas för någon bara för hönsen i det stora hönshuset hemma i Texas.

Jag visste det. Jag visste det så väl, så varför hände detta?

---

Detta är som sagt bara part 1 av Chapter 3. Kapitlet är färdigskrivet men, när jag skriver kapitlerna så skriver jag alltid de huvudsakliga händelserna i kapitlet först och när jag är färdig med allt det. Går jag tillbaka och rättar stavfel lägger till/ändrar detaljer. Chapter 3 är 5 A4 papper långt (Jag sa ju att nästa kapitel skulle bli långt haha) och jag hinner därför inte gå igenom mer än hälften ikväll och ville inte att ni skulle behöva vänta ännu en dag på ett kapitel. Men Part 2 kommer imorgon, promise. I part 2 där kan jag säga er mina vänner att Justin's perspektiv kommer vara med!

Kommentera vad ni tycker om kapitlet so far!